Hur många gånger har man inte lyssnat på en grupp/artist vars låtar får en att bara vilja försvinna in i dem? Tusentals, minst. Jag är en person som inte tänker så mycket på vad de egentligen sjunger om förrän jag börjar läsa låttexterna. Och det är också då, efter jag läst dem, som jag verkligen kan ta mig till låten och förstå den på ett nytt sätt. På den senaste tiden har jag och Elin pratat om hur underbart det vore om en låt var en bok. Många artister skriver så fint att man skulle vilja läsa deras texter i ett längre format som en roman eller novell. Fick jag önska att en låt skulle bli en bok skulle det definitivt vara någon av Fleet Foxes.
En av mina absoluta favoriter, Mykonos är en låt som börjar med "The door slammed loud and rose up a cloud of dust ,on us. Footsteps follow, down through the hollow sound, torn up." och man kan säga att det är en låt om någon som lämnar vänner för att åka till Mykonos (en ö i Grekland). Personen har gjort något mot vännerna som antagligen är väldigt elakt, men vännerna som lämnas verkar ändå väldigt bittra över att bli lämnade. De säger bland annat detta som jag tycker visar lite bitterhet "When a-walking brother don't you forget. It ain't often that you'll ever find a friend." De menar antagligen att det inte är så lätt att hitta nya vänner och att personen inte skulle lämnat dem sådär. Samtidigt anklagar de dock personen för att den rört till det så mycket för dem. Det är just detta som jag skulle vilja läsa mer om - hur relationen mellan den lämnande och vännerna ser ut. Den historien skulle göra sig bra som en novell. Lyssna på låten och tänk över texten så kanske ni får någon bra tanke!
Fleet Foxes!! <3 Mykonos är en av deras bästa låtar, älskar den.
SvaraRadera